Vart är vi på väg?

Om ni frågar mig vart vi är på väg så är mitt svar "åt fel håll!" och då tänker jag närmast på det eviga problemet handicap i tävlingar. Visst ska de flesta tävlingar ha handicap men tyvärr missbrukas detta alltför ofta av "golddiggers" som just har fått sig tilldelat en generös och i många fall direkt felaktig handicap som kan utnyttjas på andra spelares bekostnad. Detta är en uppenbar och lättgenomskådad baksida på handicapproblematiken men det finns, enligt min uppfattning, ett till som är minst lika stort.

När jag själv började bowla någon gång strax efter unionsupplösningen så hade vi s.k. klassindelning, nej jag menar inte adel, präster, borgare och bönder, utan indelat i A;B;C och D-klass och en fastställd handicap med 3-5-8 per serie i respektive klass med noll i A-klassen. Tävlingarna spelades klassvis men förstapriset gick alltid till "högsta rena slagning". Denna ordning gjorde att i stort sett alla bowlare ville bli bättre och tränade flitigare än vad man nog gör idag allt i akt och mening att förkovra sitt spel och dessutom bli uppflyttad en klass vilket också var status. Jag säger inte att det nödvändigtvis "var bättre förr" men jag är övertygad om att vi måste hitta ett sätt där vi återskapar viljan, ambitionen att bli bättre och där låg handicap är status snarare än motsatsen och där man tävlar pga av tävlingslust och tjusningen i att se hur man står sig gentemot övriga fältet.

Tävlingar för ungdomar borde ha som norm att inte spelas med handicap alls för det kommer bara skapa en helt felaktig bild av sig själv och sin kapacitet. Jag berör ju en väldigt komplex fråga där det är svårt att säga vad som är rätt och vad som är fel men andemeningen med mina rader är att vi bör återgå/skapa någonting nytt som främjar glädjen att tävla och att träna för att bli bättre i bowling istället för att bli kompenserade för våra brister med alltför generös och i en del fall tvivelaktig handicap. För mig blir inte saken enklare att förstå när man kan ha ett visst handicap i en tävling och ett helt annat i nästa fast min grundkapacitet som spelare knappast kan ha genomgått en så stor förändring över en natt!

Avslutningsvis vill jag säga att jag har full förståelse för att säkert många tycker att jag har fel i dessa funderingar men min avsikt och förhoppning är att denna inflation i handicapsättningen som skett på senare år inte gynnar SPELET bowling i stort och det oroar mig därför att bowling är och har alltid varit en viktig del av mitt liv.

Magnus Johnson