Är Stockholm bowlingens huvudstad?

Hade samma fråga ställts under perioden 1909 till ungefär 1980 hade svaret varit ett entydigt Ja men numera skulle endast den politiskt lagde stockholmaren sagt "vi är bowlingens administrativa huvudstad i alla fall"

Att Stockholm under så många decennier var dominerande är inget att förvånas över med tanke på att här började bowlingen i och med att första hallen byggdes här 1909 och många fler skulle följa innan sporten så småningom letade sig ut i landet men då också med bara en hall i varje stad. Min gissning är att i mitten på 30-talet, när bowlingen ändå fått en viss spridning i landet, fanns ändock fler klubbar i Stockholm än det fanns sammanlagt i hela landet.

Dominansen av stockholmare i våra landslag sammanfaller ganska väl med Amikis sjätte och sista (?) slutspelsguld i ligan 1983 och sedan dess har herrlag från huvudstaden bara vunnit slutspelet vid 3 tillfällen Sundbybergs IK 2001 och 2010 och Stureby som tog hem guldet 2012. På damsidan var Sundbyberg oerhört framgångsrika mellan åren 1997 och 2007 då man vann inte mindre än 5 gånger och var hela tiden en stor utmanare till Spader Dams hegemoni som är fortsatt ohotad.

Om vi då tittar framåt så kan man konstatera att numera är huvudstadens representation i åtminstone juniorlandslaget synnerligen påtaglig särskilt om vi tittar bakåt och jämför. Man kan väl kort säga att vi har haft under senare tid kanske bara tre riktigt tunga kort i de sammanhangen och då tänker jag på Veronika Lanto, Mikael Kanold och Magnus Johnson Jr, alla tre med rötterna i SIK, som var "permanenta i de olika juniorlandslagen så länge man hade åldern inne. Men de senaste åren har stockholmsbowlingen levererat som aldrig förr med namn som Alex Joki, Nicole Layrisse, Kevin Melin och Robin Noberg. 

Någonting har hänt och det kan beskrivas med orden BRA UNGDOMSVERKSAMHET! Såväl, och inte minst, från STBF själva såväl som i en del av våra klubbar.

Avslutningsvis vill jag peka på några punkter som jag tror är och har varit anledningen till att det faktiskt är/varit svårt för Stockholm, jämfört med landsorten, att få fram tillräckligt med tillräckligt bra ungdom. Med ett ord kan det beskrivas med ordet "avstånd". På mindre orter är det aldrig särskilt långt till hallen och sannolikt inte längre än att man kan cykla dit och det finns i de allra flesta fall också bara en (1) hall. På detta sätt är det naturligare att samlas efter skolan och med tiden bildas kompisgäng som har det gemensamma intresset bowling. I storstaden med många hallar och kanske bara enstaka satsande juniorer som sedan vid några tillfällen kallas ihop till träningsläger av distriktstränaren (som man inte i övrigt har haft kontakt med innan) så blir det väldigt svårt att skapa den tidigare nämnda samhörighets- och vikänslan mellan ungdomarna.

Se upp för Stockholm i framtiden - vi är på G!

Ps

Med facit i hand efter Elitseriekvalen där vi med tillfredsställelse kan välkomna AIK:s damlag till Elitserien så kan vi, i numerär, kalla oss för "bowlingens huvudstad" men det finns ett men. I en huvudstad residerar även kungen och så är ännu inte fallet med Stockholm även om jag tror att Stureby nästa säsong kommer att bli ett topplag så ska det bevisas också!